sunny hunny!
Lill-lördag åter igen! solen skiner utanför mitt fönster och sovmorgonen kunde inte komma lägligare.
plugget, jogging tur och sedan häng med Mulle, idag blir det en fin dag.
sitter och lyssnar på nostalgimusik från tonåren och minns tillbaks till tiden då jag var på jakt efter att hitta mig själv och idag när jag vaknade upp så fick jag känslan av självsäkerheten som jag hade då- för tre år sedan jag kände mig blond, galet skinny och på toppen av världen igen.
hur galet är det inte? fundera påt!
17 år och siktar uppåt..
Dessa bilderna har legat i min dator i snart 4 år..
Alla har vi haft våra tonår och min är inte olik andras så uppifrån nu då:
- första bilden är tagen den dagen då min kusin fyllde 18 år och jag hade ett halvår kvar tills jag fick följa med henne ut på krogen, kom ihåg att jag var besviken på min mamma den dagen för att jag föddes i tråkiga september, riktigt besviken.
- Andra bilden är en mager Andrea som spelar Guitar Hero hemma hos sin bror i Atlanta, USA och brydde sig inte om livet i allmänhet, hade dessutom lämnat min dåvarande pojkvän hemma i Sverige och jag lipade några kvällar av att jag saknade honom.
- den tredje bilden är tagen hemma hos en kille sommaren 2008 som jag trodde att jag inte kunde leva utan, han var min dag och natt och ibland visste jag inte ens vilket utavdom det var på dygnet, han höll mig så hårt i sina händer att jag gjorde nästan vad som helst för honom, han var den första killen som krossade mitt hjärta helt och hållet och skrattade åt det, kvällarna innan hade vi varit på fest och jag var riktigt bakfull redan dagen innan och dennna dagen trodde jag helt ärligt att jag skulle dö, Alkohol och högre socitet bortom min värld var det enda jag levde på denna tidpunkten och denna killen..
- 4:e bilden, vem har inte pendlat i vikt i sin tonår? på denna bilden hade jag precis vägt mig och vågen visade 56 kilo och jag var stoltare än någonsin, dock gömde sig en ätstörning runt hörnet som ingen visste om.
- sista bilden är på mina ben och Alexandras, vi hade precis kommit hem från en vecka i stockholm och satt i bibloteket i skolan och skolkade från historia lektionen och trodde att vi var svin coola som bangade den och målade på varandras ben istället..
En liten historia från mitt arkiv som tonåring som kämpade med kärlek,vänner, ätstörning, party och skolan.
gott och blandat
Idag är det Lördag och det blev kyckling och gröt till frukost, sitter just nu i min säng och funderar på om jag borde rensa bland mina kläder och kanske spika upp lite fler krokar på min vägg... hm... lägger den tanken på minnet.
jag vet att jag sårar människor runt omkring mig just nu och jag kan inte mer än att be om ursäkt och hålla med om att mitt uppförande inte är bättre än en 10 årings men jag är så inne i att växa i mig själv så att det går ut i irritation hos dom som försöker att stoppa mig så jag kan inte mer än att säga förlåt men det här är något jag måste göra..
vitt eller svart?
varför kan man inte nöja sig med det ena, såfort man har det man vill ha för stunden så vill man tillbaks.. jag pratar såklart om hårfärg... jag känner att visst brunt är vuxet, det är mognare och det är sexigt och sensuellt.. men jag känner att jag vill tillbaks till det blonda, nästan vita igen, detta är inte jag helt enkelt, jag ska vara blond och lekfull och lite barnslig..
eller jag vet inte...?
Brunt och precis just nu.
Blondt och för ett år sedan.
hm..... vad blir det?.. tja den som lever får se..
my new youtube love!
tråkigt att blogga?
jag tror inte att jag och bloggande klickar alls, jag känner inte suget efter att kika in här och skriva en rad utan det är mer när det händer något speciellt i min vardag som jag gärna vill visa upp det, jag shoppar en del men jag har så fruktansvärt dålig kamera att fota sakerna man köpt, dessutom så känns det mega nördigt att lägga ut det på bloggen.
En annan orsak till att jag inte bloggar så ofta är för att jag är dålig på att formulera mig och mina meningar håller sällan ihop.
dessutom är min design jätte ful och det är tråkigt att blogga på en sida som är ful! tur att jag läser webbdesign just nu så att det kan bli lite ändrig på det.
ne får se om jag och bloggen klickar någon vacker dag, men den vackra dagen är iallafall inte idag.
En annan orsak till att jag inte bloggar så ofta är för att jag är dålig på att formulera mig och mina meningar håller sällan ihop.
dessutom är min design jätte ful och det är tråkigt att blogga på en sida som är ful! tur att jag läser webbdesign just nu så att det kan bli lite ändrig på det.
ne får se om jag och bloggen klickar någon vacker dag, men den vackra dagen är iallafall inte idag.
Tärningen är kastad
Textstilar som jag fastnat för, nu väntar flera timmars med överläggande... spännande!
Tisdag och inget är som det brukade vara.
samhällslektion och jag somnar in strax. luften är dålig och magen kurrar. idag vaknade jag upp med spårvagnen utanför mitt fönster, välkommen tillbaka Göteborg.
beyond.
Har ett tag nu gått och funderat lite smått på min vuxenhet och det faktum att jag snart ska fylla 20 år.. helt ärligt så är jag inte rädd, snarare vettskrämd.
Dagarna ser annorlunda ut och jag klarar inte av att växa in i den världen som innebär att man inte kan vara och göra hur man vill utan måste ta ansvar för sig själv, sin vardag och att kunna se framåt..
Det som skrämmer mig mest är att tiden har gått så fort att det bara är några få år kvar tills jag kanske sitter här med en liten bebis i knät, lägenhet i Eriksberg, en bil på uppfarten och en diamantring på vänstra ringfingret.
Det kanske är därför jag i hemlighet förvarar en barbie i mitt skolskåp.
Jag är inte den jag engång var, jag är så mycket mer än så och min luft jag andas räcker inte till.
deppig blogg?
Satt och skrev en text om mina tankar kring min familje situation just nu men jag tror att jag skiter i det och håller det för mig själv, vill inte deppa på min blogg över det.
sitter i skolan och vill bara gå ner till bamba och käka lunch och sedan åka hem och bara vara för mig själv en stund..
känner för att bara krypa under täcket och bara fälla ett par tårar.
mamma.
you will never walk alone.
your hand is my hand
the heartbeat of yours, it's my favorite tune.
you will always be safe in the room of my heart.jag trodde aldrig att jag skulle gå ensam imot min egna familj men vart hittar jag ett stöd?
vart hittar jag någon som står på min sida som kan göra skillnad i allt?
jag vet att min älskade finns där lika mycket som han gjorde igår när allt bara föll ihop men han kan förändra lika mycket som jag dvs ingenting.
men att ha honom vid min sida gör att jag orkar kämpa för detta och verkligen bry mig även om det mentala faller ihop och tårarna bara rinner längst kinderna utan slut.
han är GULD värd i allt han gör och jag hoppas att han inser hur mycket jag menar det när jag säger
jag älskar dig- nu och föralltid.
vart hittar jag någon som står på min sida som kan göra skillnad i allt?
jag vet att min älskade finns där lika mycket som han gjorde igår när allt bara föll ihop men han kan förändra lika mycket som jag dvs ingenting.
men att ha honom vid min sida gör att jag orkar kämpa för detta och verkligen bry mig även om det mentala faller ihop och tårarna bara rinner längst kinderna utan slut.
han är GULD värd i allt han gör och jag hoppas att han inser hur mycket jag menar det när jag säger
jag älskar dig- nu och föralltid.
jag gjorde tog ett stort steg igår från att vara tonåring till att bli vuxen, jag sa hej då till min mamma, inte för att jag mognat och kan ta ansvar över mig själv utan för att hon inte klarar av att leva livet som en vuxen och hon gjorde ett stort val i livet genom att välja bort mig i hennes liv.
Jag kommer alltid älska henne oavsett om hon finns där eller inte, hon är fortfarande min mamma, jag önskar bara att hon inte hade valt att skaffa mig för just nu hade jag hellre inte existerat än att gå igenom detta, jag har aldrig varit personen som har önskat att faktiskt dö men i detta så önskar jag innerligt att jag bara kunde försvinna och inte genomlida allt och få mitt hjärta krossat till miljoner bitar.
det enda som kan göra allt detta värre är om Andreas skulle ge upp och vända ryggen och gå därifrån.. samtidigt kan jag inte tvinga honom att älska mig lika mycket som jag älskar honom jag kan bara hoppas på att det han säger stämmer och att han säger till innan han vänder sig om, om han måste det.
jag har inget att säga just nu förutom att detta är nog mitt MEN i livet.
Jag kommer alltid älska henne oavsett om hon finns där eller inte, hon är fortfarande min mamma, jag önskar bara att hon inte hade valt att skaffa mig för just nu hade jag hellre inte existerat än att gå igenom detta, jag har aldrig varit personen som har önskat att faktiskt dö men i detta så önskar jag innerligt att jag bara kunde försvinna och inte genomlida allt och få mitt hjärta krossat till miljoner bitar.
det enda som kan göra allt detta värre är om Andreas skulle ge upp och vända ryggen och gå därifrån.. samtidigt kan jag inte tvinga honom att älska mig lika mycket som jag älskar honom jag kan bara hoppas på att det han säger stämmer och att han säger till innan han vänder sig om, om han måste det.
jag har inget att säga just nu förutom att detta är nog mitt MEN i livet.
Denna dagen för exakt nitton år sedan
föddes jag..
Idag fyller jag 19 år och det känns ganska overkligt, vart har tiden tagit vägen?
det kändes som att det var igår som jag fyllde tio och pappa åkte iväg mitt när vi skulle äta och sjunga.
Han lämnade mig för att sätta sig i bilen och köra upp till sin sambo som precis hade förlöst min halv lillebror fyra dagar tidigare.
Hon kände sig ensam och behövde hans sällskap trots min stora dag.
När man var liten var det bara tre dagar som betydde något för en det var julafton, dagen man fick gå på Liseberg och sin födelsedag, att äta tårta och ha trevligt tillsammans var inte det man längtade efter den dagen, utan det var present öppningen såklart, alla nya Barbie dockor man fick och plast hästar i olika färger med glitter i håret.
Min present var att min pappa gjorde ett val som krossade hela mig..
Idag tänker jag att, visst pappa stack men han älskar mig fortfarande men bara inte lika mycket som han älskar sin sambo vilket jag inte kan acceptera, därför har han ingen större plats i mitt liv eller hjärta, visst han kommer alltid att vara min pappa oavsett vad som än händer men ingen som jag värderar högre än mina vänner.
Att min mor gör dåliga beslut är inte någon nyhet men att hon alltid tar mig och min syster i första hand är något jag rent utav kräver från henne och hon brukar lyssna på det.
Ibland så kan hon driva mig till vansinne och ibland kan hon få mig så medkänslig och gråtandes men vad gör det när det enda som man aldrig kan tvivla på hos henne är hennes villkorslösa kärlek till mig och min lillasyster och storebror. hon är inte bara min mamma utan hon är en utav mina bästa vänner och även min förebild.
Jag kommer alltid att värdera dig högst av alla.
Nu sitter jag här och undrar vart mina år har tagit vägen och vad som väntar mig här näst.
Drömmen om barn och hus och hund är långa mil bort, men tanken om att bo med mitt hjärta känns som en självklar del och att vakna upp bredvid honom varje dag i resten av mitt liv är något som får mina tårar att rinna längst kinderna för du betyder allt älskling, du är det jag behöver varje morgon för att slå upp mina ögon och ta ett djupt andetag och ta tag i min vardag.
detta får räcka för i år och nästa år så är det enda jag kan hoppas på är att en kattbebis finns i mitt hem för allt annat har jag redan.
Idag fyller jag 19 år och det känns ganska overkligt, vart har tiden tagit vägen?
det kändes som att det var igår som jag fyllde tio och pappa åkte iväg mitt när vi skulle äta och sjunga.
Han lämnade mig för att sätta sig i bilen och köra upp till sin sambo som precis hade förlöst min halv lillebror fyra dagar tidigare.
Hon kände sig ensam och behövde hans sällskap trots min stora dag.
När man var liten var det bara tre dagar som betydde något för en det var julafton, dagen man fick gå på Liseberg och sin födelsedag, att äta tårta och ha trevligt tillsammans var inte det man längtade efter den dagen, utan det var present öppningen såklart, alla nya Barbie dockor man fick och plast hästar i olika färger med glitter i håret.
Min present var att min pappa gjorde ett val som krossade hela mig..
Idag tänker jag att, visst pappa stack men han älskar mig fortfarande men bara inte lika mycket som han älskar sin sambo vilket jag inte kan acceptera, därför har han ingen större plats i mitt liv eller hjärta, visst han kommer alltid att vara min pappa oavsett vad som än händer men ingen som jag värderar högre än mina vänner.
Att min mor gör dåliga beslut är inte någon nyhet men att hon alltid tar mig och min syster i första hand är något jag rent utav kräver från henne och hon brukar lyssna på det.
Ibland så kan hon driva mig till vansinne och ibland kan hon få mig så medkänslig och gråtandes men vad gör det när det enda som man aldrig kan tvivla på hos henne är hennes villkorslösa kärlek till mig och min lillasyster och storebror. hon är inte bara min mamma utan hon är en utav mina bästa vänner och även min förebild.
Jag kommer alltid att värdera dig högst av alla.
Nu sitter jag här och undrar vart mina år har tagit vägen och vad som väntar mig här näst.
Drömmen om barn och hus och hund är långa mil bort, men tanken om att bo med mitt hjärta känns som en självklar del och att vakna upp bredvid honom varje dag i resten av mitt liv är något som får mina tårar att rinna längst kinderna för du betyder allt älskling, du är det jag behöver varje morgon för att slå upp mina ögon och ta ett djupt andetag och ta tag i min vardag.
detta får räcka för i år och nästa år så är det enda jag kan hoppas på är att en kattbebis finns i mitt hem för allt annat har jag redan.
UPDATE.
Fredag och jag är ledig, ska njuta lite utav livet idag.
skolan har börjat och jag älskar det!
Jag har blivit smittad av Eric och kan knappt prata med min hals.
A har fixat lägenhet och på torsdag förhoppningsvis körkort och hans apelsin saft hemma är magisk..
Pappa don't give a fuck.
Mamma har nog fått tankarna på spinn om förhållanden.
Matilda är en grym lillasyster och jag älskar henne för den hon är.
Damen/kusinen har gått och blivit modell och det är ingen suprise, hon är en utav världens vackraste varelser.
Alexandra nanar och svarar inte på sms.
Allt är som vanligt.
♥
skolan har börjat och jag älskar det!
Jag har blivit smittad av Eric och kan knappt prata med min hals.
A har fixat lägenhet och på torsdag förhoppningsvis körkort och hans apelsin saft hemma är magisk..
Pappa don't give a fuck.
Mamma har nog fått tankarna på spinn om förhållanden.
Matilda är en grym lillasyster och jag älskar henne för den hon är.
Damen/kusinen har gått och blivit modell och det är ingen suprise, hon är en utav världens vackraste varelser.
Alexandra nanar och svarar inte på sms.
Allt är som vanligt.
♥
sanningen
Denna bloggen var tidigare fylld med mina tankar och känslor om folk runt omkring mig och jag skrev precis hur jag kände och vad jag tyckte.
att läsa min blogg är frivilligt och jag vet att många gör det (även om komentarer är så fruktansvärt farligt att lämna) och om det jag skriver inte passar så är det bara att strunta i att kika in här.
jag har skrivit många gånger om just personer som kommit in senare i mitt liv och det råkar vara just pojkar.
Eric har varit en kategori som jag har skrivit väldigt mycket om det senaste då han har varit en person som inspirerar mig, får mig att må otroligt bra och boostar upp självkänslan hos mig och jag vet att det inte går hem hos några att jag skriver om honom men han är en del av min vardag och det är just det jag skriver om här.
Mattsson har varit en annan kategori då han fångade mitt intresse innan sommaren och jag blev förvirrad bland alla mina känslor och det gör ut över Andreas.
Andreas har med varit en kategori, killen jag delar mitt liv med, jag har tagit honom förgivet och jag har utsatt honom för otroligt jobbiga situationer, vi har delat mycket så som mina tankar om min pappa, min gammelmorsmors död och svek från vänner osv.
den sista kategorin jag hade var J, den stod för mitt förflutna, min första kärlek, personen man aldrig glömmer oavsett vart i livet man befinner sig och det har varit både positiva och negativa känslor bland att komma över denna pojke som engång var hela ens värld.
så bara för att detta är nytt innebär inte det att jag inte kommer att fortsätta att skriva om dessa kategorierna för detta är min sida och endast mina tankar och känslor.
