Andreafelicialinnealarsson

Har ett tag nu gått och funderat lite smått på min vuxenhet och det faktum att jag snart ska fylla 20 år.. helt ärligt så är jag inte rädd, snarare vettskrämd.
Dagarna ser annorlunda ut och jag klarar inte av att växa in i den världen som innebär att man inte kan vara och göra hur man vill utan måste ta ansvar för sig själv, sin vardag och att kunna se framåt..
Det som skrämmer mig mest är att tiden har gått så fort att det bara är några få år kvar tills jag kanske sitter här  med en liten bebis i knät, lägenhet i Eriksberg, en bil på uppfarten och en diamantring på vänstra ringfingret.
Det kanske är därför jag i hemlighet förvarar en barbie i mitt skolskåp.


Jag är inte den jag engång var, jag är så mycket mer än så och min luft jag andas räcker inte till.