Andreafelicialinnealarsson

lost hope Jag vaknade upp i en lägenhet som en gång var min dröm, där låg jag i sängen bland de vitaste lakanen, matchandes väggarna runt om mig. Jag vände mig om och såg in i ögonen på personen som en gång var allt jag behövde, han var min föda, min luft och mitt heroin, jag var beroende av allt som hade med honom att göra. Jag ställde en fråga jag ångrar redan idag med fjärillarna i magen och med förhoppningen i halsen frågade jag om det var han och jag, endast.Hans svar om att hans tro om evig kärlek inte finns och att allt bara är tillfälligt och att vi inte kommer att vara länge gjorde att jag miste allt hopp om kärleken. Den dagen dog en bit av mig som aldrig kommer att komma tillbaks, min naiva prinsess och sago fantasi och hopp.